Undrar lite detsamma så skriver så jag hänger med.:)

Jag är inte superhaj på detta, men RAW är ett mer obehandlat format. När kameran omvadlar till jpeg så blir det en viss komprimering, och skall man jobba med bilden är det bättre att ha det råa formatet.

Raw tar större plats också. Inget viktigt för rena hobbyfotografer,

Här finns en artikel om RAW och JPG: http://hastfoto.ifokus.se/articles/4d714058b9cb462244056598-raw-vs-jpeg#articles-3#mce_temp_url#

#2 Aha! :p

#3 Tack :)

Med Raw har man mycket större möjligheter att rädda sina bilder (: Jag kan visa en bild min pappa tog när jag tävlade sist som (lyckligtvis) var i RAW som jag sedan fixade i CR (: Om ni undrar varför den ser ut som den ser ut, jag glömde be honom sätta på auto då jag inte hunnit fixa inställningarna sedan jag fotade inomhus.

Det blir en aning förvillande när man bara talar om "kvalité" och när man talar om RAW, råformat, som en "bild".  RAW är inte ett bildformat, utan det är rådata från A/D-omvandlaren i kameran. En viss bearbetning av chipets signal har alltså gjorts, att omvandla de elektriska nivåerna till digitala data.

Kamerans sensor har en massa "ljusbrunnar", som var och en kan ge en elektrisk signal, en spänningsnivå, beroende på hur mycket ljus den har tagit in. Signalen har ingen information om färg, utan den är bara en numerisk representation av mängden ljus som träffade respektive ljusbrunn. Färgen på ljuset för var och en av ljusbrunnarna bestäms av ett filter som sitter framför, och filtren är oftast arrangerade i en Bayer-matris.

Råfilen, RAW, saknar alltså information om färg. Egenskaper som färg och kontrast läggs på när man omvandlar bilden i en omvandlare för råfiler. Och eftersom olika sensorer och A/D-omvandlare kan ha olika ordning på hur data för olika pixlar ligger i filen, krävs att programmet som ska omvandla känner till precis hur Bayer-mönstret ligger i förhållande till ordningen på datat i filen och på vilken plats i bilden varje ljusbrunn ligger. Det måste finnas en tabell för kameran i programmet som ska omvandla filen till en bild.

Fördelarna med att ha råfilen är att inget data har gått förlorat ännu; den innehåller allt som man har kunnat hämta ut ur sensorn. När man så småningom gör om filen till jpeg, kommer man att slänga bort en del överflödigt data, som sedan inte kan återställas. Därför kan en jpeg inte bearbetas lika mycket som en råfil; vissa av parametrarna är låsta i jpeg-filen, som till exempel vitbalans och kontrastkurva. Man har mycket större frihet att justera sådana saker om man har rådatat.

Däremot är det sällan särskilt mycket större exponeringslatitud i råfilen, så att man kan "rädda" bilder är en sanning med modifikation, som man bland annat kan se i bilden i #5, där det överexponerade fortfarande helt saknar information, även om det har dragits ner från helt vitt till grått. Överexponering kan aldrig räddas, det som är urtvättat vitt kan man inte få tillbaka toner och detaljer i. Däremot kan ofta upp till ett par steg underexponering ge bra resultat om man utgår från råfilen.

Om man ser till att alltid ha rätt vitbalans inställd och är noga med exponeringen, kanske helst har lärt sig exponera enligt zonsystemet, där man i digitalfoto "håller till höger", kan man ofta få lika bra resultat om man låter kameran sköta omvandlingen. På en del kameror finns också inställningar som tillåter bättre utnyttjande av sensorns dynamiska omfång, exempelvis Nikons Active D-lighting. Active D-lighting sänker exponeringen vid motiv med hög kontrast för att inte fräta ur högdagrarna, och lyfter tonkurvan i skuggorna, så att man får med detaljerna där.

Frågan om RAW handlar alltså inte främst om kvalitén på den slutliga bilden, utan om hur stor möjlighet man har att själv bestämma över olika toner i bilden, hur mycket man kan manipulera tonkurvor och färgbalans utan att råka ut för vissa fel som uppstår om man försöker göra samma sak från en jpeg. En del av det beror på att man har större bitdjup i råfilen; kameran har lämnat data i minst tolv bitar, de bättre kamerorna har 14 bitar, medan en jpeg-fil inte har mer än åtta bitar i sin färginformation. Om man försöker ljusa upp det mörkaste i en jpeg får man lätt en effekt som kallas "posterisering", vilket beror på att man inte har tillfäckligt mycket data för att tänja ut tonerna, utan de kommer att representeras av ojämna mönster av pixlar i olika färg.

Hur sedan bilden blir, om man har exponerat rätt och utgår från en råfil, beror helt på hur bra program man har för omvandlingen och hur duktig man är på att använda det.