Gillar kontrasten och att hästen är ''för'' mörk stör inte mig utan det ger en lite analog känsla. Bilden känns som att den är tagen lite ovanifrån, hade du gjort det lite underifrån och gått närmare alt. zoomat hade det blivit mycket bättre. Gillar de vintriga träden i bakgrunden också, ridhuset stör inte så himla mycket men endå synd att det kom med.

Kan att det ger en "analog känsla", vara ungefär som sekelskiftes-fotografier som är lite speciella, eller grammofonmusik med sitt typiska brus.. att det blir nån slags mysfaktor? Eller är det bara som en skönhetsfläck som man får leva med? 

Om jag hunnit huka mig ner (han ville ju alltid gå fram emot mig så man har inte så mycket tid på sig) så hade det nog blivit finare, en maffigare häst liksom. Fast man hade förlorat de fina rygg- och baklinjerna, eller jag tycker de är fina men det är klart att andra linjer hade framträtt ur andra vinklar