Men vilken dålig stil!

Just därför jag inte vill stå inne på banorna när jag fotograferar, det känns som jag bara kommer vara i vägen, speciellt när man är så koncentrerad på att fotografera så glömmer man nog bort vart man ska stå för att ej vara i vägen.

Men bra ändå att fotografen fick en tillsägelse. Det är verkligen synd att vissa ställer till det såhär så att de andra fotograferna på plats också får ut för det på ett eller annat sätt

Usch, vad dålig stil av fotografen! Har man fått förtroende att stå inne på banan måste man ju se till att sköta sig!

Jag har själv stått inne på banan vid ett par tillfällen, men inget jag föredrar. Jag står hellre utanför, då har jag större rörlighet, måste inte tänka på hästar som passerar omkring mig, kan förflytta med mig efter ljus och vinklar och bakgrund. Då kan jag också ha lättare att prata med publik (och de med mig) och på så sätt få kontakt med kunder. Och jag kan ju äta en macka eller springa på toa om det skulle krisa sig. XD Så jag tycker det är mycket bättre att stå utanför än innanför, i de allra flesta fallen!

Även jag står utanför banan när jag fotograferar på tävling. Har själv dåliga erfarenheter av tävlingsfotografer som stör/har varit i vägen (eller smält av en blixt rakt framför en så man fick en spänd häst resten av programmet..). Vill inte själv vara en del av det eller vad man ska säga.

#2, håller med dig om mackätandet ;). Haha. 

/ Karin Warnmark
warnmark.blogg.se
warnmarkfoto.se

Jag har stått både på banan och inne på banan. Men ska jag stå inne på banen kollar jag först med tävlings arrangör så det är OK, sen tar jag också kontakt med banbyggare/ansvarig eftersom de kan sina banor. Med hjälp av dem tar jag reda på en plats där jag kan fotografera men inte är ivägen, jag tycker det är respektlöst som fotograf att vara ivägen, kan jag inte ordna så jag är urvägen, föredrar jag att stå utanför!

Jag har stått både inne på banan och utanför, och båda sakerna har funkat smärtfritt, jag har t o m fått beröm för att jag hållit mig ur vägen så bra men ändå fått fina bilder på samtliga ekipage.

Jag brukar gå banan med ryttarna inför varje klass och hitta lämpliga placeringar, sen flyttar jag mig under ritten för att vara minst i vägen. blixt använder jag aldrig på tävling över huvud taget, av respekt till ryttarna. Jag vet själv hur en häst kan reagera på en plötslig blixt, det vill jag bespara andra!

Jag kan dock hålla med om att det finns en hel del fördelar med att stå utanför banan och fota på de flesta ställen, men på ett av mina "hemmastall" har de ett supertråkigt och högt staket runt den paddock som används som tävlingsbana på somrarna, och självklart lägger man många hinder längs med dessa staket och det är dessutom svårt att placera sig pga att det är som ett "dike" på ca 70 cm runt hela paddocken. Jag testade att ligga ner men kände direkt att det skulle kunna skrämma hästarna, jag kunde inte stå "normalt" heller eftersom själva hindret ofta försvann pga staketet som ersatte bommarna i bilderna då. Och till slut fick jag helt enkelt sikta in mig på de sämre placerade hindren på andra sidan och få det fula staketet i bakgrunden, som ett sista nödrop.

DÄRFÖR tycker jag det är skönt att ha möjligheten att gå in på banan och fota, men det är ju ett ansvar, helt klart.

Troligtvis var det en orutinerad fotograf, kanske hennes första gång? Jag var själv väldigt nervös när jag började och var i vägen ett par gånger, det kan hända. Man fastnar i tankar o så men det är ändå en nyttig erfarenhet. Tråkigt för ryttarna som blir drabbade då. Men när man är ryttare ska man inte tänka på att det står folk inne på banan och man ska rida som man har tänkt, man har får skrika till annars. Funktionärer står också ivägen, sånt händer.

Jag gillar personligen inte om jag har bokat tävling, är där som offeciell att det står andra utanför banan, men det är okej och inget som ska påverka mig. Jag har ju ingen ensamrätt på tävlingen. Så länge de inte går in på banan utan tävlingsledarens tillstånd. Jag går också gärna fram till andra som fotar runt om, frågar och pratar lite. Man tjänar inget på att vara sur och grinig. ;)
Jag älskar att stå på banan på tävlingarna, man kommer närma där det händer och kan hitta fler spännande vinklar. Det känns också mer som ett jobb än som än hobby tycker jag.

De var mina åsikter men tål kritik. :)

Tyvärr tror i stort sett alla som äger en kamera att de är en fotograf. I Sverige är fotograf ingen skyddad titel utan verkar användas av både kreti och pleti lite hur som helst. Detta gör att den engelska defintionen av fotograf tilltalar mig bra mycket mer - fritt översatt "en person som har foto som huvudsyssla och levebröd".

Att alla är barn början råder det inga tvivel om men det finns även en förskrämmande mängd människor som likt ovan äger en kamera som lider av bristande självkritik, noll insikt i sporten (vilket kan vara vilken sport som helst) och en gigantisk övertro till den egna förmågan vilket är ingredienser till en mer eller mindre livsfarlig cocktail.

jag fotar sällan hoppning men står inte på banan för att undvika risk att störa och för att kunna gå iväg mer fritt om jag vill. dessutom har jag blivit fegare med åren och pga hästolycka så jag vill inte utätta mig för faran i onödan

Det är inte alltid så enkelt som det ser ut/låter, jag själv gjorde ett rejält traverklamp förra helgen men med stor hjälp utifrån, http://foto.ifokus.se/discussions/4f64d22fd4ebea62820020df-gora-bort-sig-katastrofalt?participating-1 När man fotar all form av action så är det ett måste att man är fullständigt koncentrerad på vad man håller på med hela tiden, jag har nästintill blivit påkörd  (mc) haft puckar ett par cm från huvudet(Ishockey) skenande hästar i min väg och hittils har det inte hänt mer än att jag gjorde bort mig nu förra helgen (en gång för mycket), när någon ropar att man skall se upp då gäller det verkligen att man kommer ur vägen och det fort, i mitt fall så hade det varit bäst tvärtom.

Tyvärr så är det inte första gången jag läser/ser om en tävlingsfotograf som är i vägen.

Jag har fotat på tre tävlingar själv (utanför banan) 2 av 3 gånger har (samma fotograf) stått i vägen för ekipagen och Båda gångerna blev hon tillsagt av domarna…

Jag skulle själv vilja vara inne på banan och fota för att få bättre ljus alternativ och vinklar men vågar inte just pga detta. Kanske i framtiden! :)

#10 Man kan aldrig vara 100% på något där vi människor/djur är inblandade, Vad man kan göra är att se till att man hanterar sin bit av kakan på bästa sätt för att undvika besvärliga situationer, men givetvis kommer det alltid att hända saker ändå. I just ditt fall verkar det som om hon definitivt inte hade att göra på banan alls, ang ljus och vinklar och bättre alternativ, så i mina tillfällen så har ljuset i princip varit samma överallt inomhus som utomhus dvs på och utanför den aktuella banan däremot kan man täcka fler hinder om man är inne på banan och på så sätt få en större variation på sina bilder annars är det ingen större skillnad.

#6 Nej, jag tror inte det. Hon hade reklam uppsatt i ridhuset, där hon kallade sig fotograf, och officiell sådan för den här och andra tävlingar runt om i distriktet. Så orutinerad är hon nog inte, mer än möjligen åldersmässigt. Såg inte ut att vara mer än 16-17 år…

Enligt några uppretade föräldrar var det inte första gången det hände heller, men hon blev ju tillsagd så förhoppningsvis lärde hon sig något.

#12 fast det är ju exakt det som är problemet!

När var och varannan person kallar sig fotograf när de egentligen är amatörfotografer finns det först och främst inte en sportkepa för arrangörer att veta vad de egentligen anlitar.

Söker jag på tandläkare i gula sidorna kommer jag i vår del av världen i stort sett garanterat till en tandläkare. Söker jag på fotograf i framförallt sverige får jag upp i stort sett vad som helst som äger en kamera.

Skillnaden på en amatörfotograf och en proffsfotograf behöver inte alltid handla om kvalitet på bilder lika mycket som det handlar om rutin, ansvarsförsäkringar och F-skattsedlar.

Rutin i sig handlar i sin tur sedan inte heller på antalet tagna bilder och evenemang utan även på ålder och mental mognad.

Vem tar t.ex ansvaret om något händer när minderåriga fotografer orsakar en olycka på tävling?

Vem är ansvarig och vems försäkring täcker om fotografen råkar ut för en olycka på tävling?

#13 Många tänkvärda punkter som man helt klart skall titta över, Jag håller med dig till 100%, det går 200 "fotografer" på ett dussin idag. Ordet fotograf är inte ett ord som har något större värde i sig längre utan har du en kamera så är du fotograf, så idag var jag både målare och snickare +rörläggare och faktisk lite elektriker också om jag skulle använda mig av dom orden.

Jag står alltid på banan om möjligt - men lär mig banan ordentligt och ser till att ha noga koll på vad som händer, följer ekipaget med blicken hela tiden, även när jag flyttar mig mellan fotopunkterna. Har också någon form av varselkläder på mig.

Använder aldrig blixt.

Angående ordet fotograf så är det en titel som man inte behöver någon särskild utbildning för att kalla sig - till skillnad mot elektriker eller läkare. Har du  en kamera och tar du bilder så är du fotograf - om någon frågar mig så är jag yrkesfotograf ;-)

#13 - om en minderårig orsakar en olycka så antar jag att det är vårdnadshavaren som bär ansvaret.

Om jag som yrkesfotograf råkar ut för eller orsakar en olycka på tävling så är det troligtvis min ansvarsförsäkring som löser ut - en sådan ska man ha!

Och jag håller med dig helt i det du skriver!

#15 Jag anser oxå att vårdnadshavaren har ansvaret vid en olycka i fotosammanhang lika mycket som de har ansvar för misshandeln i Kortedala eller på vilken annan plats som helst.

Tyvärr är ridsporten en typisk bransch med extremt många riskmoment och oftast väldigt lite ansvarstänk vad gäller "barnarbete" och jag tror inte föräldrarna alltid är medvetna om ens hälften av riskerna.

#15 Jag ser det nog mera så här. Har du en kamera och tar bilder så fotograferar du, men är inte per automatik fotograf. En yrkesfotograf är för mig någon som har fotografering som sin huvudsakliga inkomst. Precis som tex yrkeschauffören. Man är inte yrkeschaufför för att man råkar äga ett släp och flyttar prylar på beställning ibland.

För många år sen vikarierade jag flera somrar på lokaltidningen. Jag blev nogsamt informerad om att jag vickade för en fotograf, men att jag för den skull inte hade rätt att kalla mig det. Efter tredje sommaren fick jag iallafall lov att kalla mig mörkrumsassistent - alltid något!

#17 - det där en diskussion som har förts många gånger i olika forum. För min del senast i en grupp för fotografer på FB. Många är ense om att fotograf kan man kalla sig när man börjar ta betalt för sina tjänster och alster.

#17 och #18

Dock anser jag att det är lite olika beroende på hur man uttrycker sig. Vill man komma någonstans och ta betalt för sina bilder så låter det inte så bra med "Jag är en amatörfotograf", eller skriva på sin tröja, "Rebecca Frödén - Amatörfotograf". Jag anar att amatörfotograf är en person som inte har det som huvudsakligt yrke, dock tycker jag att ordet "amatör" är nedvärderande. Att en person som fotograferar som hobby, och tar lika bra bilder som en med utbildning och arbete inom området, ska tvingas att kallas amatör är fånigt enligt mig. Hör jag ordet amatör så tänker jag på en person som tror att denne kan eller försöker, men inte kommer ända fram. Därför anser jag att man inte bör lägga så stor vikt vid vad man kallar sig. Det är inte som att jag skulle ändra min logga till - "Rebecca Frödén - Amatörfotograf och en som gillar att måla bilder" XD.

Och vi som är något äldre kommer ihåg när världens största idrottsevenemang - OS - enbart var öppet för amatörer..

En fotograf utan någon form av utbildning kan givetvis kalla sig för fotograf ändå, Jag har fotat mellan 40000-50000 bilder och anser mig börja greppa situationerna, men kallar mig ändå inte för fotograf, när man kan hantera alla uppkomna situationer och fixa fram bra bilder på studs då börjar det likna något. men att fotografera sin katt eller hund ett par ggr och kalla sig för fotograf, njaä det är den typen av "fotografer" som jag anser ger hela branchen ett negativt rykte.

#13. Haha lite efter men ialla fall. När jag har fotat på tävlingar får jag ofta massa frågor, vilka tävlingar jag vart på tidigare och vilka erfarenheter jag har av tävlingsledaren. Jag ser det som tävlingsledarens och överdommarens ansvar att inte släppa in någon för orutinerad på banan. Sen händer misstag, men jag tror att en som är mer rutinerad vet mer hur man ska bete sig på banan.

#19 definitionen på amatör är väl en person som är en icke yrkesmässig utövare av konst el. idrott dvs någon som inte har det som levebröd vilket uppskattningsvis är ca 95-99% av de som äger en kamera och tar bilder.

Så även om det används som skällsord både i Sverige och i engelskspråkiga länder ligger den negativa aspekten och tolkningen av ordet amatör som sådan mer i din personliga tolkning.

#19 Om du nu vill kalla dig fotograf så gör det! Om du tycker att du är på den nivån, Jag vet inte hur bra du är på att fotografera så låt inte ett ord hindra dig.

Vad jag vet däremot är att den absolut största delen av dom "fotograferna" som jag har mött på är definitivt inte några fotografer, dom är individer med en kamera. ett litet exempel, om jag skulle hyra in dig för ett fotojobb där jag behöver en andra kamera så skall jag inte behöva diskutera med dig i flera timmar om vad som skall fotograferas. inställningar på din kamera osv,  jag talar om för dig vad jag vill ha för typ bilder med en viss frihet för dig och därefter skall du leverera, Om du inte klarar av det då är du en individ med en kamera.