Jo, hästar har varit mitt favoritdjur i nästan 10 år. För drygt 7 år sedan började jag på ridskola och för bara ett par år sedan fick jag min första digitalkamera och eftersom att jag då hade hästar som mitt favoritdjur blev det hästar som hamnade på bilderna. Så är det även idag. Men jag fotar en del natur också därför att jag tycker att det är roligt att fotografera. Sedan har jag tre marsvin som är mina så de hamnar givetvis på bild ofta :) Din historia var trevlig att höra ;)

Jag kan väl tänka mig att de flesta som fotar hästar gör det för att dom är häst intresserade och älskar hästar. Och det leder nog till att man åker och vill fota på olika häst evenemang.

Själv vet jag inte riktigt varför jag började fota hästar, jag kan tänka mig att det delvis var för att jag själv hade häst och min pappa hade en kamera och jag ville ta massa bilder på min häst för han var min lille pysseliten.
Delvis var det nog även för att jag älskade trav och haflingers och jag samlade på planscher på dom motiven, när jag sedan började fota så började jag fota trav mycket och när jag väl såg någon haflinger var ju den också tvungen att hamna på bild.

Nu tycker jag fortfarande att det är jättekul att fota hästar men det är inte längre bara hästar som gäller. Men jag har nog fortsatt för att jag fortfarande är hästintresserad.

Jag tror det är mycket roligare att fota något man är intresserad av. Jag är tex inte intresserad av bilar, och tycker heller inte det är kul att fota.  Dom flesta här inne är hästintresserade och då är det ganska givet att det är just hästar som hamnar på bild.

Verkligen intressant att läsa ditt inlägg tycker jag.

Jag själv är inte spec instresserad av avel men jag tycker det är roligt att titta på utställningar och se vilka vackra hästar det finns även om alla är fina på sitt sätt.

"Varför jag fotar" är en svår fråga. Knappt jag kan besvara den. Jag har ju så länge jag kan minnas varit hästtjej ut i fingerspetsarna och det började ju med en liten kompaktkamera bara för att det var kul att föreviga små ögonblick, som när hästarna gäspade eller rullade sig eller liknande.
Då upptäckte jag hur roligt det var och hur bra vissa bilder kunde bli! Så jag uppgraderade mig med en bättre kompakt och då blev det ÄNNU roligare… Lånade systerns system och blev rätt beroende av känslan man fick när en bild blev BRA.

Så jag köpte en egen systemkamera och tröttnar inte på att få de där bilderna som ger en sådan känsla att den verkligen är BRA. Sedan att man kan tjäna pengar på vad man gör är ju inte något minus.

*putt* Vore intressant att se fler inlägg =)

#0 "Kunde nu byta mina egna foton med andra likasinnade och vi skickade brev efter brev med foton. Så KUL! Ni anar inte…"

 Jag anar! Eftersom jag är en av dem du bytte foton med. Fast det var under min "andra" hästfotobytarsväng, som jag fick i vuxen ålder. När jag var barn hade jag min första sådan period, och den var egentligen roligare även om det var färre foton då. Skoj hade vi, och de åtråvärda korten förvarades prydligt i pärmar - som jag fortfarande har kvar.

Jag lägger in ett (långt…) klipp från min kommande hemsida som jag arbetar med i vissa perioder - långt ifrån klar men i vinter kanske? Det står väl inte direkt varför jag fotar just hästar men lite historia i alla fall:

***************

Jag var nyss fyllda 11 år när jag köpte min första kamera. Jag hade fått 100 kr av farmor i födelsedagspresent, och åkte den 16 maj 1980 till Sollefteå för att göra mitt inköp. Valet föll på en instamatic-kamera: Agfa Autostar X-126 för 110 mm film. Det var ett startpaket med kameran, film, kubblixt och ett kassettband där Pekka Langer instruerade hur kameran skulle skötas, blandat med riktiga poplåtar. Jag kunde inte hejda mig efter inköpet, utan satte redan i Sollefteå igång med att fotografera bara en bit utanför fotoaffären. Ett nytt brinnande intresse var fött - fotografering i allmänhet och hästfotografering i synnerhet. Jag hade nog inte tagit några foton innan med någon annan kamera vad jag kan minnas…

Det här var långt före digitalkameran, och fotografering var betydligt mer omständigt, tidskrävande och kostsamt då i relation till vad det kan vara idag. Det var ju inte bara inköpet av kameran som kostade pengar, utan det skulle hela tiden köpas film och blixt, och framkallningen var en stor kostnad. Jag vet inte om det här med fotopåsar fanns redan i början på 80-talet, jag kände i alla fall inte till det utan lämnade in min film i fotoaffären i Sollefteå. Där var vi inte särskilt ofta, så det kunde dröja både innan filmen lämnades in och förstås innan den hämtades ut igen. Det kunde i värsta fall ta ett år innan det färdiga fotot var klart, och då gällde det att försöka komma ihåg vad man kunde ha gjort för fel när ett totalt misslyckat foto fanns med bland de bättre.

Agfa Autostar X-126 är verkligen inte kameran jag skulle rekommendera någon blivande fotograf. Maken till hopplös kamera får man väl leta efter. Ganska snart började den kärva, det gick bara att ta ungefär varannan bild, och blixten synkade inte alltid med slutaren. Jag blev snabbt frustrerad över mina foton - motiven var ju fina men kvalitén urusel och framför allt blev det alldeles för lite bilder av de 24 som fanns på rullen.

Jag kom därför att börja använda mammas gamla kamera som hon hade i sin ungdom. Agfa Silette hette den, och var en riktig småbildskamera för 135 mm film, dock utan blixt och tyvärr utan spegelobjektiv. Det gjorde att motiven på fotografierna inte riktigt blev desamma som i sökaren. Det tog ett tag innan jag lärde mig att placera mina motiv i kanterna i sökaren, för att få motivet snyggt i mitten på det färdiga fotot. Agfa Silette var en betydligt bättre kamera än Agfa Autostar X-126, men fortfarande fick jag inte riktig skärpa på korten.

Emellanåt lånade jag pappas kamera, en klassisk Olympus OM-1 med vanligt 50 mm objektiv. Bilderna jag tog med den kameran (och som praktiskt nog framkallades av pappa!) blev så mycket bättre, att jag inte längre ville använda Agfa Silette. Tyvärr kom det sig att pappa inte var lika förtjust i alla mina hästbilder som jag själv var, därför fick jag inte fotografera när hans rulle var i kameran, utan jag fick köpa egna rullar och använda kameran när han inte hade någon rulle i. Det här gjorde att mitt fotograferande blev ganska ojämnt, när jag väl fotograferade fick jag bränna av en rulle på en gång, i övrigt hade jag inget att fotografera med om jag inte använde Agfa Silette.

För att finansiera mitt fotograferande som tar allt större proportioner, sålde jag kopior av mina hästfoton till samlare runt om i landet. Priset var mycket blygsamt, 3 kr/st om jag inte minns fel, men volymen var desto större så det blev faktiskt en liten förtjänst. Dessutom börjar jag i mitten av 80-talet skriva i olika hästtidningar och publicera mina foton. I några enstaka fall fick jag betalning, men oftast fick jag någon praktiskt sak som ersättning: kläder, ridhjälm, böcker osv. De här sakerna säljer jag sedan vidare och får på så sätt faktiskt mina första inkomster för fotografering redan innan jag fyllt 15 år. 1984 börjar jag tävla i hoppning i relativt stor omfattning, och det går så bra att jag även här får ett överskott tack vare prispengarna. Åter igen inga stora summor, men det räcker för att täcka tävlingskostnaderna och fotografering på tävlingsplatsen. Under den här perioden får jag ett allt mer fast grepp om pappas kamera, och den är min ständiga följeslagare.

När jag börjar gymnasiet 1986 flyttar jag från Näsåker till Nacka utanför Stockholm. Nu har jag inte längre hästar omkring mig hela tiden, men fotograferar gör jag ändå. Ganska snart upptäcker jag dock att jag är väldigt ensam med att gå runt med en systemkamera, och det känns oerhört genant att plocka upp den "jättestora" kameran med manuell inställning, när mina klasskompisar har små smidiga "leksakskameror" med inbyggd blixt i sina handväskor. Det här påverkar mig så mycket att jag inte kan använda Olympus-kameran, utan jag tar över familjen knallgula lilla kompaktkamera som egentligen är köpt till lillebror Jalmar. Med den här kameran fotograferar jag massor under 1986-1987, och även om kvalitén på bilderna är betydligt sämre än jag tidigare åstadkommit, fortsätter jag med den här hopplösa lilla kameran bara för att passa in bland mina klasskompisar.

Vändningen kom under en Ålands-resa, då Jalmar behövt sin egen kamera till en skolresa och jag fick nöja mig med att ta med pappas kamera på resan eller inget alls. Den här resan gjorde jag med mina jobbarkompisar, och de blev istället imponerade över att jag hade en "riktig" kamera och inte en sådan där liten fånig kompaktkamera. Tonårs-själar är väldigt mottagliga för sådana här uttryck, och jag fotograferade aldrig mer med kompaktkameran.

1990 köper pappa ett zoomobjektiv till kameran, inget märkvärdigt men ger ändå helt nya möjligheter. Några år senare får jag den gamla Olympus-kameran och zoomobjektivet i födelsedagspresent, då pappa köpt en nyare, mer automatiserad kamera till sig själv. Jag fortsätter i stor skala att fotografera, främst hästar men även barn och andra djur.

1993 träffar jag Lasse, och han har också en Olympus, men av modell OM10. Till den har han en hel del roliga tillbehör, bla. ett teleobjektiv på 200 mm och ett zoomobjektiv på 60-300 mm. Dessutom har han en conventer som dubblar förstoringen när den används, oavsett objektiv. Allt passar även min kamera, och en helt ny värld öppnar sig. Att det kan vara så roligt att fotografera!

Mina kameror genom åren:**
Agfa Autostar X-126**
Instamatickamera för 110 mm film, kubblixtar

Agfa Silette
småbildskamera för 135 mm film, ingen blixt
objektiv 45 mm

Olympus OM-1
systemkamara för 135 mm film, med extern blixt
objektiv 50 mm
zoomobjektiv 28-85 mm

?
kompaktkamera för 135 mm film, inbyggd blixt

Olympus OM10
systemkamara för 135 mm film, med extern blixt
objektiv 50 mm
zoomobjektiv 60-300 mm
teleobjektiv 200 mm
tele conventer 2 X
macrolinser CU+1, CU+2, CU+3
fjärrutlösare

Pentax MZ-50 (lånad)
systemkamera för 135 mm film, inbyggd blixt
zoomobjektiv 35-80 mm

Sony Cyber-Shot DSC-H2 (lånad)
digital systemkamera, inbyggd blixt
zoomobjektiv 36-432 mm

************************

"Varför fotar du hästar?" Jaa, varför inte? xD

Hästarna har funnits i mitt liv sen jag var i 5års åldern. Det började med att jag dagligen besökte travstallarna eftersom att vi bodde bara en liten bit därifrån. Hittade mina favoriter och intresset växte.

Fotograferingen, intresset, började väl när jag var en sådär 10år, lånade mammas eller mormors analoga kompaktkameror, fotade upp rulle efter rulle och älskade det :) Kvalitén blev inte den bästa, men det var så otroligt roligt! Familjen skaffade digital kamera för kanske 4-5år sen, då lånade jag den också, det blev ju betydligt billigare då jag överförde bilderna på datorn istället för att framkalla dom .. :P

Min egen första digital kamera, då jag "började" fota på riktigt, det var 2004/2005, i samma veva så hade jag börjat hjälpa till i ett islandshäst inriktat stall, där jag fortfarande håller till. Självklart tog jag med mig kameran varenda gång jag var där. Eftersom att ägaren bedriver avel så blev det ju självklart många föl att fota, nya hästar som kommer då & då.. Ja, hästarna var länge mitt favoritmotiv :) Det är först nu på senare tid som jag fått upp ögonen för andra fotostilar, för andra motiv.

Hästar är ju ståtliga, magnifika varelser som verkligen passar på bild, dom är så vackra att se på så att det är rogivande att bara stå i en beteshage och titta på dessa harmoniska djur.

Sen så är det häftigt att se tävlande ekipage eller olika uppvisningar med hästar, man får se koncentration, samspel och "power", man får se diciplin och resultatet av hård träning.
Att sen fånga detta på bild är en härlig känsla :)

Haha oj vilken fråga vet inte ens om jag kan svara på den :) Men jag har alltid tyckt om att fota, och när jag började rida för ca fyra år sen kom det automatiskt att jag började fota det jag tycker om som mest. Och hästar kan ju se ut på så många olika sätt, ingen är den andra lik. Stora, små, tjocka och smala. Eleganta och smäckra eller kraftiga och bastanta - det är nog alla olikheter som gör att jag tycker dem är så fascinerande =)

 Hur jag började att fota

Jag började att fota i 7års åldern med min mammas gamla analoga kamera från 1990. Fotade allting i närheten av hemmet (från hundar, natur till själva huset).

Men den kameran var rätt stor och klumpig så varje gång jag var hos mormor lånade jag hennes kamera (Smidigt för mig då hon betalade allt). Hennes kamera var lite nyare och fungerade bra trots att jag råkade tappa den två gånger i vatten resp. grus. Hon bodde nära en bondgård där det varje år fanns föl, kaninungar och kattungar så jag brukade sticka dit och fota. Inte blev kvaliteten den bästa men jag var nöjd.

Sommaren 2005 började mammas analoga kamera att krångla efter 15 års troget arbete x) Och familjen köpte tillsammans en digital kompaktkameran, en Canon Ixus 50. Egentligen var det nog meningen att alla skulle använda kameran men den blev min och jag fotade mkt med den.

Eftersom jag var hästintresserad började jag att åka till ridklubben och ta med kameran och fota där och även fota i travstallet där jag höll till. När kompisar åkte och tävlade fotade jag deras ritter, dock blev bilderna suddiga då kameran inte riktigt hann med. Oftast blev bilderna ok vid bra väder men inte alltid. Jag började även att fota trav men även där blev bilderna lite suddiga speciellt när det gick undan på upploppet.

Sommaren 2006 åkte jag till European Shetland Games här i stan och fotade under tävlingsdagarna. Mina bilder blev inte så jättebra då jag knappt hade någon zoom. Självklart fick jag syn på alla "proffsfotograferna" som gick omkring med stora och fina kamerahus med ännu finare objektiv. Jag måste erkänna att jag blev smått avundsjuk speciellt sista dagen då vinnaren korades och alla fotograferna hoppade in för att ta en riktig vinnarbild.

Sen den dagen började jaga att spara ihop till en systemkamera för att ha en chans att en dag kunna stå där själv och ta lika bra bilder.

Den 26 oktober 2006 hade jag råd att köpa min första systemkamera, en Nikon D50 med kitobjektivet 18-55mm. Genast började jag att fota hästarna i hagen här hemma dock räckte inte mitt objektiv särskilt långt och inte heller var det särskilt bra höstväder.

På semestern det året så åkte vi till Tyskland där de hade en del hästar. I en hage rätt långt bort gick några väldigt vackra shettisar samt några shettisföl. Mitt objektiv räckte knappt ens en 10 del av sträckan så det blev aldrig några bra bilder.

På den tiden använde jag antingen M läget eller Autoläget inget mellanting x)

I julklapp önskade jag mig ett teleobjektiv, ett Tamron 70-300mm och det var just vad jag fick den 24 december. Efter det utvecklades mitt fotande med expressfart och jag började att redan i januari åka runt på tävlingar och fota samt besöka olika stall.

Förtillfället försöker jag att få sålt lite bilder till hästägare samt spara ihop till ett ljusstarkare teleobjektiv till hösten och vinterns tävlingar. Det skulle inte sitta fel med en laptop heller.

MVH Matilda Andersson - www.mphotograph.2u.se

Jadu.. :PFör att jag är uppvuxen med en omgivning och dagar fyllda med hästar, mina föräldrar har ägt hästar Hela tider, det är hästarna vi lever på. Travhästar är det vi har. och för nåra år sen fick jag min första digitalkamera, en dålig. men den funkade, sen för två år sen fick jag en annan kamera, den hänger med på ridturer och körturer än idag, sen julen -06 fick jag en systemkamera, Samsung GX-1L, det har alltid varit bara hästfoton, men nu är det tävlingar som brukar bli mer av, sen när vi åker och hälsar på  någon med hästar är det för mig en självklarhet att ta med kameran. Men även hästarna runt stallet brukar komma med på bilder nu. Så.. Ja. heh.. Men säg för att jag är uppvuxen med hästar i omgivning och vi lever på hästarna och arbetar dagen runt med dem, för att jag tycker hästar är det underbaraste, mest fina djuret som finns. Att se en vit häst som löper längs en stor grön sommaräng, glansig i pälsen så man nästan blir bländad av dess visa sken, manen som fladdrar i sommarsolen mot den klarblå himlen, svansen som stryks med i luftdraget och som stryks fint över gräset, hästens genomsvarta, busiga ögon, man känner doften av varm sommarhäst och öronen som står framåt.. Aaaah.. det är underbart!!

Intressant läsning. Fler svar?

Det är ganska lätt att svara på igentligen. Jag har alltid älskat hästar. Jag började på ridskola när jag var fem men då hade jag följt med min syster till stallet flera gånger innan och vi har massor av släkt och vänner som har hästar. Så hästar är min vardag, men det finns ändå stunder då jag bara sitter i hagen och kollar på dom. Enligt mig är det världens vackraste djur. Jag kan helt enkelt inte stå emot deras starka natur. Jag älskar att se hur deras kroppspråk förändras genom vilket humör de är på och vad kan vara bättre än att få det på bild?
Jag kommer inte ihåg när jag började fota "på riktigt", för jag har alltid tyckt att det har varit kul. Min första egna kamera fick jag när jag fyllde 8 eller 9 år (kommer inte riktigt ihåg) En analog kompaktkamera av märket Minolta. Min egna digitalkamera (hade fotat en hel del med mina föräldrars digitalkamera innan) vann jag faktiskt, våren 2005 i en tävling på blip.se. Jag blev hur glad som helst! Det är en Fujifilm FinePix E510 som jag fortfarande använder. Tyvärr har den ju några begränsningar så en systemkamera står högt upp på önskelistan. Så vi får se hur det blir, först ska jag köpa häst ;0) (om jag kan få hästens ägare att sälja honom vill säga). 
Jag har väl mest fotat privata bilder på hästarna, men även från ponnytravtävlingar och ett par större tävlingar/hästshower. Något av det viktigaste för mig som måste finnas i en bild är känsla. En bild kan vara perfekt tekniksmässigt men om hästan har en död blick och ingen utstrålning ger inte bilden något.
Just nu fotar jag nästan inga hästar alls tyvärr, för första gången har jag en nästintill hästlös sommar och har inte haft möjlighet att åka på några tävlingar. Men jag försöker att fota annat istället. Idag drog jag fram pappas gamla analoga systemkamera och fotade lite på min katt och marsvinen. Det ska bli jättekul att se resultatet! Men jag antar att det är lite av charmen med att fota analogt.

Har alltid tyckt det varit roligt att fotografera. Har haft engångskameror på semestern och så vidare till en med film i jag va lika glá även fast halva kortet va täckt av min hand eller motivet var så långt borta att det knappt syntes. när jag gick i femman införskaffade jag mej min första digitalkamera jag fattade inte riktigt och intresset blev ganska dött även en ny kamera men den gick sönder och fotograferandet låg på is ett tag. Det var först när jag fick nästa kamera som intresset väcktes igen då fotade jag ridskolans hästar och ville gärna att mina föräldrar tog kort på mej på km å dyligt och jag tog kort på andra. jag tyckte redan då det var mkt roligt med stamtavlor och när klubben sedan började ha lokala hopptävlingar läste jag startlista efter startlista för att lista ut vilka ponnyer som jag skulle vänta på - vilket jag fortfarande håller på med. New forestar har alltid legat mej varmast om hjärtat men även welsh, connemara, russ mm är intressant. Efter att ha införskaffat en system digitalkamera har intresset växt och jag lägger mycket tid på att ta reda på vilka hästar jag fotat, hopptävlingar är enkelt men annat kan vara svårare. Nu strävar jag också efter att utvecklas som fotograf :)

=12 Såg att du var väldigt intresserad av New Forests så vill passa på att påminna om att det är New Forest SM i Varberg 20-22 juli.

MVH Matilda Andersson - www.mphotograph.2u.se src="../Images/Buttons/linkArrow.png" alt="Länken öppnas i nytt fönster" />

Varför tycker jag bäst om att fota hästar… jag vet inte riktigt. Jag åker inte särskilt ofta på hästevenemang, men det är väl mest för att jag är lite slö ^^ Men att fota hästar i det fria älskar jag. Riktiga "kicken" fick jag nog på betessläppet för hästarna i stallet. De var en massa med andra hästhagar i en vacker "lantlig" natur och riktigt kryllade av fototillfällen! Man blev så glad när man fick en lyckad bild. Och så är det nog mycket för att jag älskar hästar annat än att fota, och tycker ridning är superkul och att umgås med hästar. Ska kanske till gbg snart och till bassholmen, och min kamera kommer nog i såfall överhettas ;)

Jag fotograferar hästar för att ha bilder att redigera. Hästar har mjuka linjer till skillnad från många hundar och katter.